Kategoriarkiv:Articles

Det svenska konceptet språkombud som ägs av Vård- och omsorgscollege blir allt mer uppmärksammat. Utmaningar med kompetensförsörjning och språket i arbetslivet har redan fått Norge och Island intresserade, och nu vill även Finland veta mer. Därför bjöd Helsingfors universitet in Olga Orrit och Aina Bigestans från Sverige till en workshop om hur den svenska modellen med språkombud skulle kunna utvecklas i Finland. Workshopen ingick i projektet Språkboost som drivs av Helsingfors universitet under fyra år, på uppdrag av den finska regeringen.

I ett ljust seminarierum på Helsingfors universitet har ett trettiotal personer från olika finska universitet, högskolor och arbetsplatser samlats för en heldags workshop på temat ”Språkmentorer för flerspråkiga arbetsplatser”. Från Sverige deltar Olga Orrit från Vård- och omsorgscollege och Aina Bigestans från Nationellt Centrum för svenska som andraspråk på Stockholms universitet.

Workshopen är en del av projektet Språkboost som pågår under fyra år (2021-2024) med finansiering från den finska regeringen. I projektet ingår ett flertal finska universitet och yrkeshögskolor, och ett av deras uppdrag är att utveckla stöd som främjar möjligheten för migranter med akademisk utbildning att lära sig finska, både inom utbildningssystemet och på arbetsplatser.

Regeringen satsar på arbetskraftsinvandringen

För att möta efterfrågan på arbetskraft har Finland satsat på att utveckla arbetskraftsinvandringen, och att rekrytera akademiskt utbildad personal både till den offentliga sektorn och näringslivet, till exempel inom hälso- och sjukvård, tandvård och tekniska yrken.

Under 2021 drog den dåvarande finska regeringen upp en riktlinje som gick ut på att försöka tredubbla antalet nya utländska examensstuderande fram till år 2030. Samtidigt ska man sträva efter att öka antalet studerande som rekryteras till arbetsplatser och stannar kvar i Finland till 75 procent.

– Intresset för den svenska modellen med språkombud har vuxit fram utifrån det faktum att andelen arbetsför befolkning i Finland minskar, berättar Johanna Komppa, universitetslektor i finska vid Helsingfors universitet och delprojektledare för Språkboost. Finlands nuvarande befolkningssituation med en åldrande befolkning och en för låg nativitet gör att vi inte kan täcka behovet av framtida arbetskraft, fortsätter hon. Flera branscher har redan, och kommer att ha, stora behov av personal.

Finska språket, en utmaning med flera bottnar

Den som flyttar till Finland för att arbeta och har en tidigare högskoleexamen erbjuds att studera finska på högskolenivå. En språkutbildning som ska ge till exempel sjuksköterskor, läkare och tandläkare tillräckliga kunskaper i finska för att få sin legitimation. Nivån som krävs för legitimerade yrken i Finland är B1 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk, GERS.

Trots att man i Finland satsar på en god utbildning i finska och legitimering av kvalificerad personal har det visat sig att kunskaperna i finska språket i många fall inte räcker till när studenterna kommer ut på arbetsmarknaden.

På workshopen diskuterar deltagarna den språkkultur som präglar utbildningarna på universitetsnivå, nämligen att de flesta lärare undervisar på engelska, och att även studenterna pratar och skriver på engelska. När studenterna sedan kommer ut i arbetslivet möter de ofta samma språkkultur där, med engelska istället för finska som arbetsspråk. Finländare föredrar generellt att prata engelska istället för finska med den som inte behärskar språket, berättar deltagarna. Det tror de beror på sådana faktorer som att migration i nuvarande omfattning är ett relativt nytt fenomen i Finland, och att andelen personer med utländsk bakgrund i befolkningen fortfarande är låg i internationell jämförelse. Detta gör i sin tur att finländare fortfarande är ovana vid finska med olika brytningar, och att kraven på vad som räknas som ”god finska” är mycket höga.

Att använda engelska i stället för finska kan upplevas som enklare, mer praktiskt och förstås också underlätta kommunikationen, men tyvärr blir det på längre sikt också ett hinder för migranter att lära sig finska, och även ett hinder för integration.

–  Det här är alltså ett problem med många bottnar, säger Johanna Komppa. Den som inte kan finska kan inte heller fullt ut bli delaktig i det finska samhället. Vi behöver använda finska språket både som undervisningsspråk och på arbetsmarknaden om vi ska nå målet att de migranter som kommer hit för att studera och arbeta ska välja att stanna kvar i Finland.

Enbart utbildningar i språk räcker inte för arbetslivet

Under workshopen berättar Olga Orrit och Aina Bigestans om hur konceptet språkombud är uppbyggt, och hur vi i Sverige har utvecklat och utvärderat satsningar på språkombud inom vård och omsorg och hälso- och sjukvård, både ur ett språkutvecklande och ett ekonomiskt perspektiv.

I Helsingfors verkar deltagarna överens om att det nu behövs en förändring av tankesättet kring språkinlärning och språkutveckling på arbetsplatserna. De konstaterar också att Finland kanske ligger femton år efter Sverige när det gäller språkutvecklande arbetsplatser, men att många har börjat förstå att det inte räcker med bara utbildningar i finska för att nå målen med kompetensförsörjning och integration.

Olga Orrit har också lyft fram att fler länder än Sverige och Finland har fått upp ögonen för att enbart språkutbildningar inte räcker till i arbetslivet.

– Vi är väldigt glada över att andra länder ser behovet och är intresserade av det svenska konceptet med språkombud, säger Olga Orrit. Vi vet att det gäller både Norge och Island, och att även andra europeiska länder. Många letar efter verktyg för språkutveckling och språkstöd, beprövade metoder som direkt kan implementeras på arbetsplatser. De gör det utifrån flera olika perspektiv: kompetensförsörjning, integration, arbetsmiljö, säkerhet och demokrati.

När workshopen närmar sig sitt slut verkar deltagarna vara överens om att språkombud äger giltighet och är ett användbart verktyg inte bara inom vård och omsorg och hälso- och sjukvård utan i många olika sektorer i Finland, till exempel även i tekniksektorn.

– Nu vet vi mer om språkombudskonceptet, hur det är organiserat och vad vi behöver göra för att kunna ha samma slags modell i Finland. Vi måste börja arbeta språkutvecklande på arbetsplatserna, och vi måste få cheferna att stödja idén om språkombud. Därför kommer vi nu att fokusera på chefer och ledningsnivå, och skapa vårt eget språkombudssystem med utbildningar kopplade till de finska utbildningsstrukturerna, säger Johanna Komppa.

Projektet Språkboost

Språkboost är ett delprojekt i den finska regeringens projekt Talent Boost, ett tväradministrativt projekt om arbetsbaserad invandring för specialister, arbetstagare, studerande och forskare, och som koordineras av Arbets- och näringsministeriet (ANM) samt Undervisnings- och kulturministeriet (UKM).

Språkboost sker i samarbete mellan Aalto-universitetet, Haaga-Helia yrkeshögskola, Helsingfors universitet, Yrkeshögskolan Laurea och Yrkeshögskolan Metropolia.

Projektet pågår till och med december 2024.

Under våren 2022 utbildades de fyra första språkombuden inom äldreomsorgen i Pajala kommun. En av dem som fick gå utbildningen var Emmy Wahlberg, undersköterska på Ängsbacken. Hon berättar att det första året med språkombud bland annat har lett till att kollegorna har fått mer tillit till varandra och till att atmosfären på avdelningen har blivit mer öppen.

Som språkombud är Emmys roll att tillsammans med chefen hålla i trådarna för det språkutvecklande arbetet. Emmy tycker att hon var medveten om språkbrister på arbetsplatsen även innan hon gick utbildningen till språkombud, men att hon nu har fått verktygen för att ta tag i saker.

Ett av de verktygen är att ta upp frågor om språk och kommunikation under deras arbetsplatsträffar. Emmy berättar att hon då ofta utgår ifrån handboken Lyft språket på jobbet. Hon tycker att det har varit jättebra, och bland annat bidragit till att kollegorna pratar mer med varandra, och att de som mest var tysta tidigare också deltar i samtalen numera.

–  Nu kan vi ta upp att vi behöver prata med varandra, att det är viktigt att alla på jobbet kommunicerar, och att den som brukar vara tyst också kan pröva att delta i samtal. Jag brukar uppmuntra alla att tänka att ”jag kan också säga något.” 

På Emmys avdelning är de sju fast anställda. Två har svenska som förstaspråk, övriga förstaspråk är thailändska och persiska. Genom språkombudsutbildningen förstår hon bättre på vilken nivå kollegornas svenska ligger, och hur svårt det kan vara att ta emot och ge information, och att säga till om man inte förstår.

Nu pratar vi mer öppet om kommunikationen

Emmy berättar att utbildningen till språkombud hölls på distans av språkombudsutbildarna Berith Johansson och Maria Lindbäck Hedberg, och att hon tyckte att det fungerade väldigt bra. Under själva utbildningen gjorde de många arbetsplatsuppdrag och reflekterade mycket över frågor om språk och kommunikation på jobbet. Emmy tycker att utbildningen var jätteintressant, och att hon fick många idéer på vad man kan göra när människor med olika förstaspråk arbetar tillsammans.

– Satsningen på att ha språkombud har lett till ett mer tillitsfullt och öppet klimat, och det märks på många olika sätt. Många är gladare och vi skrattar mycket. Jag har också blivit medveten om hur viktigt det är att ha en fungerande grupp för att språket ska kunna utvecklas.

En annan sak som Emmy lärde sig under utbildningen är att språket utvecklas bättre om man inte gör arbetsuppgifter åt någon annan, utan istället uppmuntrar den som är osäker att våga göra uppgiften själv. Det kan till exempel handla om att ringa ett telefonsamtal eller skriva en text.

– Numera säger jag ”Kom så gör vi det tillsammans”, och finns med som stöd. På det sättet växer ju de som behöver utveckla sin svenska, säger Emmy.

Språkombudet och chefen håller i trådarna

Förutom rollen som språkombud är Emmy sedan tidigare schemaadministratör och aktivitetsombud. Dessutom är hon med och visar dokumentationssystemet för nya vikarier.

– Under utbildningen blev jag helt i gasen, och tänkte att jag ska förändra hela verksamheten och gå in för det på 100%. Men nu har jag insett att det gäller att ta små steg, och fokusera på att göra det jag kan. Vi har stora språkbrister, men tiden räcker inte till att göra allt. När behoven är stora är det viktigt att inte tappa sugen för att allt inte funkar.  

Hon tycker att hon har fått tid för rollen som språkombud av sin chef, men säger också att hon önskar att hon hade haft mer tid till reflekterande samtal med de som behöver språkstöd.

– De samtal vi har haft har lärt mig mycket, och jag tror att de har lärt mina kollegor mycket också, säger Emmy. I slutänden handlar ju det språkutvecklande arbetet om att förbättra kvaliteten för brukarna.

Nu har Socialstyrelsen lanserat det efterfrågade stödet Språkförmåga i äldreomsorgen – underlag för bedömning och utveckling. Syftet med stödet är att ge verksamheterna inom äldreomsorgen en utgångspunkt för att utveckla strategier och verktyg i arbetet med språkbedömning och språkutveckling på arbetsplatsen.

Med hjälp av det nya stödet hoppas Socialstyrelsen att verksamheter inom äldreomsorgen ska kunna göra mer reflekterade bedömningar av medarbetares språkförmåga, och få fördjupade kunskaper i hur man kan arbeta med språkutveckling i organisationen. Stödet kan också användas som ett underlag för diskussioner om hur språkförmågan ser ut på arbetsplatsen, och hur den kan utvecklas. Med hjälp av stödet kan verksamheterna även få en bild av hur personalens språkförmåga utvecklas över tid.

Stödet utgår ifrån Socialstyrelsens kompetensmål för undersköterskor, och anger den språkförmåga som Socialstyrelsen bedömer behövs för att utföra arbetet inom äldreomsorgen med god kvalitet. Stödet är också kopplat till regleringen av yrkestitel för undersköterskor, och har delvis formulerats med hjälp av GERS (Gemensam europeisk referensram för språk). Utifrån GERS har Socialstyrelsen gjort bedömningen att en undersköterskas språkförmåga behöver ligga på nivå B2.

– Vi säger inte att någon ska ha en viss språklig nivå, säger Annica Johansson på Socialstyrelsen och projektledare i arbetet med att ta fram det nya stödet. Nivån ska ses som ett mål att sträva mot, inte som en utgångspunkt vid anställningens början.

Från Socialstyrelsen har även Ragnhild Mogren Svensén haft en central roll i processen med att ta fram stödet. Hon berättar att det har varit viktigt för Socialstyrelsen att bedömningen av språkförmåga ligger på en realistisk och uppnåelig nivå.

– Utifrån den kunskap vi har från att ta fram andra stöd, och den kunskap vi har fått nu, har vi kommit fram till att B2 är en lämplig nivå, lägger hon till. Stödet ska ju gå att använda i verksamheterna.

Nyvunna kunskaper om språkutveckling

I stödet Språkförmåga i äldreomsorgen – underlag för bedömning och utveckling konstateras att kommunikation är ett av de viktigaste verktygen inom äldreomsorgen. Många arbetsuppgifter utförs i dialog med den boende/brukaren, och medarbetaren behöver både kunna ställa frågor och småprata. Personalen arbetar ofta i team med medarbetare ur andra yrkesgrupper, till exempel sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Det innebär att man behöver kunna delta i samtal och förstå instruktioner. Medarbetaren behöver också kunna vidarebefordra information och instruktioner, och ställa frågor för att säkerställa att informationen uppfattas på rätt sätt. Dessutom kräver arbetet att man kan läsa, förstå och förklara tekniska manualer, och skriva sammanhängande texter, till exempel dokumentation av olika slag.

– Det forskarna har sagt från första stunden är att det inte är någon idé att prata om språk, utan istället prata om kommunikation, berättar Ragnhild Mogren Svensén.

Både Annica Johansson och Ragnhild Mogren Svensén tycker att de under projektets gång har fått en ökad förståelse för förutsättningarna för språkutveckling inom äldreomsorgen. De lyfter fram att den som behöver utveckla sitt språk måste vara ”i språket”, och att lärande och språkutveckling på arbetsplatsen är en gemensam angelägenhet. Det är ett väldigt starkt argument för att arbeta språkutvecklande.

– Språkutveckling på arbetsplatsen blir inte bara en metodfråga eller en fråga om effektivitet, eller till och med kostnadseffektivitet, säger Annica Johansson. Det blir också en etisk fråga. Här är chefens roll oerhört viktig. Ansvaret kan inte ligga enbart på den som behöver utveckla sitt språk. 

Kompetensforskningen visar också att det inte hjälper att skicka medarbetare på kurser i svenska om man inte också tar hand om språkutvecklingen på arbetsplatsen.

Varför behövs stödet?

Bakgrunden till uppdraget, och till att stödet behövs, är de brister i äldreomsorgen som konstaterats och även tagits upp i flera rapporter både före och efter pandemin.

–  Under pandemin kunde den låga språknivån innebära att personal inte kunde ta till sig utbildningar i basala hygienrutiner, eller inte förstod snabb information om provtagning eller kohortvård, alltså vård där patienter vårdades på separata rum med särskilt avdelad personal, säger Annica Johansson.

Det finns alltså brister på språklig nivå, men ute i verksamheterna saknar många verktyg för att göra mer reflekterade bedömningar av vilken språklig nivå som faktiskt behövs. Därför har det varit vägledande i arbetet med att ta fram stödet att det ska kunna användas dels för att få ögonblicksbilder, dels för att jämföra språknivån idag med hur den förändras över tid.

– Det är en realitet att vi måste hantera utmaningarna med språket i äldrevården, säger Annica Johansson. För mig har det blivit oerhört tydligt att äldreomsorgen inte kommer att klara sitt uppdrag utan att arbeta språkutvecklande.

Stödet växer fram

Arbetet med att ta fram stödet påbörjades i maj 2022, och det lanserades i mitten av mars 2023. Uppdraget kom från början från den förra regeringen, och togs vidare av den nuvarande.

I regeringsuppdraget var Socialstyrelsens roll att ta fram ett stöd som kan göra nytta för många, ett stöd där det finns en inbyggd flexibilitet utifrån olika behov, och där olika användare kan ha nytta av olika delar av underlaget. Under arbetet med att ta fram stödet har Socialstyrelsen involverat en rad experter, bland andra språkforskare och kommunikatörer. Även Vård- och omsorgscollege har varit med, och representerats av Olga Orrit i egenskap av lingvist och expert på språkombudskonceptet. Dessutom har flera kommuner och verksamheter inom äldreomsorgen bidragit, liksom Skolverket och andra sakkunniga från utbildningssidan.

– Vi började med att analysera hur vi skulle kunna ta fram en produkt som på bästa sätt stödjer äldreomsorgen i deras arbete med språkförmåga generellt, berättar Ragnhild Mogren Svensén. Snart blev det tydligt att vi behövde bygga stödet på Socialstyrelsens kompetensmål för undersköterskor, och att det nya stödet skulle ha tydliga utgångspunkter som knöt an till praktiken.

Kompetensmålen för undersköterskor är indelade i 26 kompetensområden, och det nya stödet bygger på samtliga områden förutom det som handlar om barn och unga. Till varje kompetensområde anges målen för området och Socialstyrelsens bedömning av vilken språkförmåga som behövs. Där ges också förslag på hur underlaget kan användas för att bedöma om den språkförmågan finns, och hur man kan nå målen.

– Vi är tydliga med att säga att det går att använda stödet utifrån lokala behov hos användaren, berättar Annica Johansson. Det ska finnas utrymme att välja de delar man behöver jobba med. Alla inom äldreomsorgen är ju inte undersköterskor, och då kan man inte heller sikta mot kompetensmålen för undersköterskor, i alla fall inte på kort sikt.

Reaktioner och framåtblick

Eftersom stödet är nytt har rektionerna till Socialstyrelsen än så länge varit ganska få. Men Annica Johansson och Ragnhild Mogren Svensén förväntar sig att många kommer att se stödet som bra och långsiktigt, och att de som redan har jobbat länge med de här frågorna kommer att tycka att stödet hjälper dem att ta ett steg vidare och göra mer reflekterade bedömningar. Men de tror också att det kommer att finnas de som hade förhoppningar om att Socialstyrelsen skulle tala om mer exakt hur de ska göra. De förväntar sig också frågor från andra verksamheter, till exempel LSS-verksamheter, om även de kan använda det nya stödet.

– Det kan de ju i stora delar, säger Annica Johansson, även om verksamheten ser lite annorlunda ut. Stödet är utformat för äldreomsorgen, men det gör ju ingen skada att använda det i andra verksamheter, med viss anpassning.

– Vi har varit säkra på att det är ett väldigt bra underlag som kommer att tas om hand av målgrupperna, de som det är till för. Det har en nytta nu, och för lång tid framåt, avslutar Annica Johansson.

– Ja, tillägger Ragnhild Mogren Svensén. Det är spännande att få vara med i något som är så samhällsaktuellt. En jätteviktig fråga som det har varit väldigt roligt att få ge sig in i. 

Text: Eva Stilling

Kommunikation är en viktig hörnsten för ett bra arbetsklimat. Det menar språkombudet Jette Reschke, som fått utmärkelsen 2022 Årets språkombud i Skåne.    
 – Som språkombud fungerar jag som en brobyggare mellan arbetsgivare, medarbetare, boende och anhöriga. Det handlar om att skapa förutsättningar för bra möten mellan människor, säger hon.

Jette Reschke är en av Skurups kommuns sex språkombud som, förutom att de är undersköterskor, arbetar med att lyfta språket på sina arbetsplatser. Tidigare i våras tilldelades hon utmärkelsen Årets språkombud i Skåne.

Kommunikation handlar om att bygga broar

– Kommunikation är det som gäller för att bygga broar mellan människor, Särskilt stor betydelse har kommunikation inom vård och omsorg där relationen till andra människor är en kärna i arbetet, säger Jette Reschke.

Hon berättar att hon blev klar med utbildningen till språkombud strax innan pandemin slog till för lite drygt två år sedan. Utbildningen gav både kunskaper och många praktiska verktyg som kom väl till pass – speciellt i samband med pandemin som i viss mån kom att ställa saker och ting på sin spets. På nära håll fick hon uppleva hur kommunikation och mänskliga relationer mellan medarbetare och boende kom att bli än viktigare i och med isoleringen av de äldre och sköra under pandemin. 

– Kommunikation är vårt främsta redskap i arbetsvardagen. Språk handlar om så mycket mer än det skrivna ordet. Det är också att vi ser varandra och låter alla komma till tals.

Kommunikation och goda relationer inom teamet och med boende och de närstående är en förutsättning för att arbetsvardagen ska fungera, säger Jette Reschke.

Undersköterskornas ordbok river språkbarriärer

Under utbildningen till språkombud kom Jette Reschke tillsammans med sina språkombudskollegor i Skurup kommun på idén att göra en ordbok för att minska språkförbistring och höja kvaliteten i vård och omsorg i kommunen. Ordboken har blivit en succé och nu sprider sig ryktet bland andra kommuner i Sverige. 

Jette Reschke menar att förutsättningen för god kommunikation är att sändaren tar ansvar för budskapet. Som sändare kan man behöva fastställa att budskapet har nått fram och är begripligt.  Det är också mycket som sägs ”mellan raderna”. Hon ger exempel på sådant som de ofta säger, som det inte är självklart att alla känner till:

– Man kan vara uska eller ssk, det vill säga undersköterska eller sjuksköterska.

– Ibland handlar det om hur vi uttrycker oss i stället för att säga rakt ut vad vi menar: ”Fru Alma somnade in i natt”. Det är inte alla som förstår att hon inte kommer att vakna igen.

Det märks att uppdraget som språkombud är något som engagerar Jette Reschke. Vi vill avslutningsvis gratulera och tacka Jette för ett fint jobb i äldreomsorgen i Skurup.

Utbildningen ”Fem nycklar till en språkutvecklande arbetsplats” vänder sig till dig som är chef och vill skapa en språkutvecklande arbetsplats inom vård och omsorg/hälso- och sjukvård, oavsett om du redan har språkombud eller om du funderar på att satsa på det. Utbildningen kan också lämpa sig för HR-personal, verksamhetsutvecklare med flera.

Upplägg: En utbildningsomgång består av á 3 timmar via Teams. Datum och anmälninglänkar finns längre ner på sidan.

Utbildningens innehåll, syfte och mål

Under de två tillfällena går vi igenom fem nycklar till en språkutvecklande arbetsplats. Teoretiska delar varvas med gruppdiskussioner och kompletteras med lärande exempel från arbetsplatser som har provat arbetssättet.

Syfte: Att stärka ledare i att arbeta språkutvecklande på sina arbetsplatser. Att visa vad arbetsplatsen och verksamheten vinner på att satsa på språkombud och språkutveckling.

Mål: Att du ska få ökad förståelse för vad som leder till språkutveckling på arbetsplatsen och insikt i vad det innebär att lära sig ett nytt språk som vuxen, samt konkreta verktyg för att kunna påbörja och följa upp det språkutvecklande arbetet.

Fem nycklar till en språkutvecklande arbetsplats

• Nyckel 1: Bygg grunden – kunskap om vuxnas språkinlärning, interkulturell kommunikation, utveckling av språklig kompetens och yrkeskompetens – språkutvecklande arbetssätt.
• Nyckel 2: Sätt tonen – verktyg som hjälper dig att sätta språkutveckling på agendan i din organisation.
• Nyckel 3: Hitta nyckelpersoner – språkombud, handledare och deras roll i arbetet.
• Nyckel 4: Tänk strategiskt, från rekrytering till uppföljning – exempel på policyer, handlingsplaner, underlag för medarbetarsamtal.
• Nyckel 5: Bredda rekryteringen och förbättra kommunikationen – exempel på utvärderade resultat av det språkutvecklande arbetssättet

Under 2022 genomfördes sju omgångar av den här utbildningen. Nu fortsätter vi med nya omgångar under 2023. Välkommen med din anmälan!
Fler omgångar för hösten 2023 kommer inom kort.

Omgång 8

Del 1 – Fredag 17 feb 09.00 – 12.00

Del 2 – Fredag 24 feb 09.00 – 12.00

Antal platser: 60

_____________________________________________________

Omgång 9

Del 1 – Fredag 10 mars 09.00 – 12.00

Del 2 – Fredag 17 mars 09.00 – 12.00

Antal platser: 60 FULLBOKAD

_____________________________________________________

Omgång 10

Del 1 – Fredag 24 mars 09.00 – 12.00

Del 2 – Fredag  31 mars 09.00 – 12.00

Antal platser: 60 FULLBOKAD

_____________________________________________________

Omgång 11

Del 1 – Fredag 28 april 09.00 – 12.00

Del 2 – Fredag 5 maj 09.00 – 12.00

Antal platser: 60 FULLBOKAD

_____________________________________________________

Omgång 12

Del 1 – Fredag 26 maj 09.00 – 12.00

Del 2 – Fredag 2 juni 09.00 – 12.00

Kerstin Sjösvärd, lärare i svenska som andraspråk och vårdlärare, var med och startade projektet SpråkSam 2009 där språkombudsidén utvecklades. Kerstin är numera en av teamledarna i det europeiska nätverket Language for Work och har varit med och spridit konceptet till andra länder, framförallt i Europa. 

Vad är det som gör språkombuden intressanta för andra länder i Europa?

När de första språkombuden utbildades 2008 kunde jag inte ana att det var något som skulle väcka intresse utanför Stockholm och även utanför Sverige men så har det blivit. Migration och språk är otroligt viktigt i dagens Europa. Migranter bidrar starkt till utvecklingen av samhället, även ekonomiskt. Arbetsplatserna behöver medarbetare som kan kommunicera och språket är centralt för kommunikationen. Vuxna migranter behöver verktyg för att uttrycka sig, för att förstå instruktioner och för att kunna delta i det sociala sammanhanget på arbetsplatsen. 

Många olika insatser görs för att stärka språk och integration och i det sammanhanget finns ett stort intresse för vår svenska språkombudsmodell. En förklaring är att det är ett holistiskt och strukturerat sätt att förändra kommunikationen på arbetsplatserna. Tanken att kommunikationen och kunskapen i språket inte bara är en individuell fråga är ofta en ögonöppnare. Genom att utbilda språkombud kan man utveckla språklig medvetenhet i hela arbetsgruppen.

Under årens lopp har vi som jobbat med de olika ”språkombudsprojekten” blivit inbjudna att berätta om vår modell i många länder och i olika sammanhang. Vi har träffat människor som arbetat i olika typer av integrationsprojekt i länder som Tyskland, Polen, Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Lettland och många fler. Vi har varit på forskarkonferens i Finland och träffat representanter för inrikesdepartementet i Storbritannien. På ett par ställen har man prövat att utbilda egna språkombud, exempelvis i Baskien. Senast diskuterades språkombuden på en digital workshop i Amsterdam i november, i Tyskland och Italien i december och i Storbritannien i januari. Språkombuden finns med i publikationer från Europarådet och nyligen gjordes en översättning till italienska för en antologi med namnet ”Lingua e lavore”, Språk och arbete.

Vad är Language for Work och hur hamnade du där?

Nätverket Language for Work är ett resultat av två projekt som drevs av Europarådets Center för moderna språk, ECML. Det började byggas upp 2012 med syftet att främja migranters språkinlärning i arbetslivet. Det växer ständigt och består nu av c: a 230 personer och 37 organisationer från 41 olika länder som på frivillig basis delar erfarenheter och diskuterar språk och arbete. Medlemmarna är lärarutbildare, forskare, projektledare, administratörer och andra. Även om förutsättningarna mellan länderna skiljer sig åt på många sätt är erfarenhetsutbytet givande och leder fram till nya idéer och samarbeten. Några frågor som finns med i diskussionen är:

• Vilka gemensamma problem finns i de europeiska länderna och vad beror de på?
• Vilka olika metoder och modeller använder man för att lösa dem?
• I vilken utsträckning kan vi dra generella slutsatser när det gäller de olika arbetssättens effektivitet?
• Finns det kärnkompetenser som olika inblandade aktörer bör besitta?

Den sista frågeställningen har lett fram till ett konkret resultat. På hemsidan https://languageforwork.ecml.at/  finns kompetensbeskrivningar för aktörer som på olika sätt är engagerade i språket på arbetsplatsen, exempelvis kollegor, arbetsledare och handledare. Även lärare kan behöva särskild kunskap för att arbeta i kontakt med en arbetsplats när synen på lärande förändras. Jag kom i kontakt med nätverket 2013 när jag jobbade med att sprida våra  projektresultat till några andra länder i Europa och kom med i ledningsgruppen mycket på grund av det arbetet.

Många av europeiska länder har språktester idag. Behövs det i sådant fall språkombud?

Det finns flera länder som har språktester inför anställning, men precis som i Sverige har man ändå inte löst problemet. Det är inte alltid enkelt med komplexa samhällsproblem och språket på arbetsplatsen är ett sådant område. Många, inte bara makthavare, önskar sig snabba lösningar som utgår från det s k ”sunda förnuftet” och då kan ett test låta som en bra lösning.

När det gäller språklig kompetens i arbetslivet behöver man uppnå en viss språklig nivå som går att mäta med ett test eller inom ett utbildningssystem, men väl ute på arbetsplatsen visar det sig ofta att kompetensen måste kompletteras. Därför börjar olika länder inse att det behövs kompletterande metoder som kan främja språkutveckling på arbetsplatser. Det är där språkombudet kommer in. När jag frågar grundaren för nätverket Language for Work, dr. Matilde Grünhage Monetti, vad i det svenska språkombudskonceptet som hon uppfattar som viktigt svarar hon att ”det visar nödvändigheten av att ha ett systemperspektiv och att språket på arbetsplatsen måste utvecklas gemensamt.” Hon ser språklig kompetens och kommunikation som en allt viktigare del i arbetslivet.

Språk inte är vilken kunskap som helst. Det är något som ständigt förändras, som är specifikt i olika situationer, något vi använder för så många olika syften, vårt verktyg för kommunikation. Som språkinlärare behöver man få grundläggande kunskaper genom utbildning och stöd av lärare, men utvecklingen måste fortsätta på arbetsplatsen och då behövs metodiskt stöd, annars är det stor risk att språket stagnerar. Då måste fler än lärare och elever vara inblandade i processen. Den gamla devisen ”lär sig, det gör man i skolan!” styr fortfarande vårt utbildningssystem, men jag tror att ett paradigmskifte är på gång, både i Sverige och övriga Europa.

Allt oftare ser man läroböcker och särskilda kurser som erbjuds till invandrare och som har rubriken ’yrkessvenska’. Det kan vara yrkessvenska för vård och omsorg eller någon annan bransch, eller yrkessvenska för att klara av en arbetsmarknadsutbildning när man är arbetssökande, eller som en förberedelse för en praktik på en arbetsplats.

Men egentligen är ju termen ’yrkessvenska’ inte helt glasklar, när man börjar fundera på vilken del av svenska språket som kan kallas för yrkessvenska. Låt säga att en läkare från Ungern behöver yrkessvenska för att fortsätta kunna arbeta som läkare i Sverige. Då kan man ju anta att en stor del av yrkessvenskan är att kunna översätta ungerskans ord för mage, blodtryck, rondskål, undersöka till svenskan. Dessutom kan man tänka sig att den ungerska läkaren behöver få insikter om hur man som läkare uppträder mot patienter, annan sjukvårdspersonal, anhöriga – om det händelsevis kan vara så att det finns skillnader i hur ungerska läkare förväntas uppträda om man jämför med svenska sjukvårdmiljöer. Grundbulten i detta är dock att den ungerska läkaren redan har ett yrkesspråk, och att det många gånger rör sig om att översätta och anpassa sitt yrkeskunnande till delvis nya förhållanden.

Men om man inte har utvecklat ett yrkesspråk på sitt modersmål, det vill säga inte genomgått en yrkesutbildning där man lärt sig att tala och skriva som en läkare, en lärare, en snickare, en rörmokare, en lokalvårdare – kan man då säga att man kan lära sig yrkessvenska utan att samtidigt lära sig yrket?

Och frågan är också vem som ska ha de här kurserna i yrkessvenska? Kan man verkligen lära sig det på en sfi-kurs? Yrkessvenska måste rimligtvis vara något mer än att lära sig lite enkla ord på föremål och verb som är vanliga i olika yrkesmiljöer (och som man väl egentligen inte behöver någon kurs för att lära sig).

På något sätt döljer termen ’yrkessvenska’ att vi ofta talar om att kunna kommunicera på arbetsplatsen, där det visserligen förekommer en hel del fackord och yrkestermer, men där språket främst används för att åstadkomma det som hör arbetet till och för att samarbeta med sina kollegor. Det handlar om att till exempel kunna informera och uppfatta information, kunna visa respekt för andra, kunna tala med kunder/anhöriga/chefer osv på rätt sätt, skapa goda relationer till sina arbetskamrater och mycket annat som hör den fungerande arbetsdagen till.

Och när man tänker så, känns termen yrkessvenska nästan förvirrande. För det vi talar om är inte längre fackord av olika slag – utan om ett språk som kan användas för att utföra de handlingar som hör till yrkesutövandet. Och det är inte längre så självklart att man kan gå på en kurs i yrkessvenska för att kunna delta i kommunikationen på arbetsplatsen.  Det är kanske via arbetskamraterna som man kan lära sig hur den språkliga kommunikationen på arbetsplatsen fungerar.

Att klara av att kommunicera på arbetsplatser handlar inte om att bara behärska yrkesterminologi – något som man för övrigt kanske måste skaffa sig genom yrkeskurser, inte yrkessvenska. Att kommunicera på arbetsplatsen, kräver att man kan hantera en vardag i olika slags arbetsgemenskaper och att använda språket för att göra detta.

Text: Aina Bigestans, universitetslektor. Stockholms universitet